Idag slogs jag även av insikten att jag faktiskt BOR i Stockholm.
Jag satt på asfalten vid spår 7 på tågstationen i Uppsala och väntade på mitt tåg. Jag satt där och längtade bara HEM till min egna säng. Hem = min vindsvåning ute i Djursholm. Inte mitt lilla silver-krypin i Umeå.
Någon gång under de där femton minutrarna som jag väntade så förstod jag för första gången att jag faktiskt bor här på riktigt!?
När jag nådde Stockholm blev jag tvungen att gå en runda på Drottninggatan, trots ömmande fötter som vandrat i 10-centimeters klack i ett dygn, bara för att insupa "min" stad.
Stockholm alltså.
Jag bor fan här.
Sjukt konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar