STHLM

Efter många om och men kom jag till slut fram. Skönt.
Springer runt, letar böcker, ringer runt, letar boende.
Nu väntar jag mest på att allt ska "börja". På riktigt.


Lite vad som hänt hittils:

1 - Släpar runt på mina tunga rullväskor och känner mig som en efterbliven turist med ömma axlar. Ej en rolig känsla, tro det eller ej. I en rulltrappa träffar jag en man som erbjuder sig att bära en väska. Jag tackar ja och därefter följer en kvarts sällskap och pinsamt samtalade med en latinorumänsk tandläkare med små rynkor kring ögonen och långrock. Vi pratar bara engelska men det visar sig snart att han kan svenska. Trots det fortsätter vi prata engelska. Han bär mina väskor och ger mig servetter när näsan rinner, vilket inte ens jag märkte. Jag fick behålla hela paketet.

Sen bjuder han ut mig på date.
Jag säger nej.
Pinsam tystnad resten av tunnelbaneresan.
Och den sista biten mot utgången då han fick bära min väskor igen.

Sammanlagt tre män i långa rockor hjälper mig med mina väskor under resans gång. Jag märker ett mönster.

2. - Äter på McD för andra gången på ett år och det är trångt. Hamnar mittemot en tjej.
Det hela slutar med vi pratar i 45 minuter och skiljs åt som några slags vänner. Kramas och önskar varandra lycka till. Hon med sitt modellande och jag med mitt hemsökande.
Hade hon inte bott i Göteborg hade jag bett om hennes nummer och försökt bli vän med henne på riktigt. Hon såg lite ut som Kenza (fast sötare) och var den gulligaste personen ever.

3. - En kille går fram och ylar mig rakt i ansiktet. Anledning ännu oklar.

Annars så är allt oplanerat, men spännande.
Det känns som om jag är på väg någonstans men jag vet inte var.
Tror dock att sängen är mitt närmsta mål. Godnatt.