lördag 5 mars 2011

Once upon a time in February



En onsdag flög Carro ner till Stockholm och kom och inrättade sig på min vind. Vi svidade om, drack vin och när tiden var inne tog vi tåget till Debaser Medis för något stort.

Något som jag velat uppleva i närmare 6 år.

Bright Eyes (eller viktigast av allt Conor Oberst) live på scen.
Älskade fina Bright Eyes.
Mitt allra bästa band.



Längst fram hamnade vi såklart.
När Conor kom ut kände jag en sådan eufori i kroppen och en enorm känsla av idolisering.
Jag har aldrig varit med något liknande.



Jag fick vidröra Conor två gånger.
Jag har aldrig sett mig själv som ett fanatiskt fan men det kändes bara så jävla stort att se honom. Röra honom. Han existerade verkligen - på riktigt.



Bästa bästa bästa!
Efter konserten ville jag bara se mer. Och skaffa mer idoler.
Detta var bara en så häftig upplevelse. Jag trodde inte man kunde känna SÅHÄR på grund av en människa man egentligen inte känner.



Några göteborgare vi träffade innan. Killen längst till höger bar en knapp med trycket "What would Conor Oberst do?". Jag undrar ; What the fuck is Conor Oberst doing right now? Why cant he come back to Sweden right away?



De kommer till Göteborg igen i sommar till Where The Action is.
Om jag ska vara där är ännu oklart.
Fina finaste Bright Eyes.
Fina finaste Conor.

och för alla som vill ha , Här är setlisten för konserten:
KLICKETIKLICK

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar